Någonting är på gång.
Det känns i luften.
Är det hösten som är på gång?
Hösten...
En årstid som jag inte är jätteförtjust i.
Men det kan bli en mysig höst.
Tillsammans med min älskade och våra vänner.
Krypa upp i soffan under en filt med människor man älskar.
Det kan bli bra.
Det måste det bli.
Efter den här sommaren är jag värd det.
Och jag vet tydligare nu än någon annan gång vem som vill finnas i mitt liv och vem som bara spelar ett spel.
Vem det är värt att satsa på och vem som inte är värt det.
Och jag kan ta det.
För jag har accepterat att människor kommer och gå i ens liv.
Sen jag flyttade till Linköping för tre år sen (ja, det har verkligen gått så lång tid), har jag stiftat nya bekantskaper.
Bekantskaper som är både spännande och förvirrande.
Bekantskaper som har visat sig betyda mer än vad jag först trott att det skulle göra.
Jag har träffat människor som har fått mig att må bättre, men även människor som har svikit mig.
Människor som har kommit in i mitt liv för att sedan försvinna.
Men alla har de lämnat ett spår.
Ett spår av antingen kärlek, saknad, missbedömning och i vissa fall även hat.
Starkt ord, men man kan inte älska alla.
Jag har förändrats mycket.
Det är jag fullt medveten om.
Men jag är fortfarande Emma.
Men inte den Emma som många "lärde känna" under min uppväxt.
Utan en Emma som har växt upp och fått skinn på näsan.
Jag vågar stå upp för det jag tror på.
Jag vågar stå upp för mig själv och andra.
DET hade jag inte vågat för 5 år sen.
Jag har gjort, för mig, en stor resa.
Och jag har kommit en bra bit på väg.
Men än är resan inte slut.
Men någonting är på gång.
Det känns i luften.
Är det hösten som kommer?
Over 'n Out.
"Moments lost though time remains.
I am still proud of what we were."
