Ibland blir jag rädd för mig själv och min egen klantighet.
Igår var en sådan dag.
Jag skulle gå ner i källaren hemma hos mamma och pappa och precis när jag ska gå ned för det sista trappsteget snavar jag, snubblar på pappas skor som står precis nedanför trappan och hux flux ligger jag på golvet med bultande fot.
Inte kul någonstans.
Jag hoppas för allt i världen att ingeting är brutet.
Har dock inte varit på akuten och kollat upp det ännu.
Hoppas att det ger med sig av sig självt.
Även om jag knappt kan gå.
Jag ger det ett par tre dagar i alla fall.
Problemet är att jag har brutit två tår på samma fot för ett X antal år sedan, så det finns en risk att någonting är brutet... igen.
Just nu är det soffa, TV, bok och högläge som gäller.
Man blir dock rastlös väldigt fort...
Ett annat problem är att skolan börjar på måndag.
Men förhoppningsvis ordnar det sig.
Håll tummarna för mig.
Saknar Magnus också.
Men imorgon åker jag hem till Linköping igen.
Ska bli rätt så skönt, även om jag kommer sakna familjen.
Hoppas bara det går några tåg...
Slut för idag - tack för idag.
Over 'n Out.
"Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren.
Allting blir precis som man förväntar sig.
Du är ett glashus, och jag är en sten.
Men det är du som försöker se igenom mig."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Bye bye