18 november 2013

Tiden går fort.
Det känns som att den rinner mig ur händerna.
Ibland är det svårt att tänka och att andas.
Jag vet vad det beror på.
Det kallas stress.
Stress över gårdagen.
Stress över idag.
Stress över morgondagen.
Stress över framtiden.
Men framförallt, stressen över ovissheten.
Om sju månader tar jag min examen.
Vad händer sen?
Det är det ingen som vet.
Men vägen dit är lång och skumpig.
Den är som en "Rocky Road".
Just nu skriver jag mitt första examensarbete.
Det är mycket att läsa.
Mycket att skriva.
Mycket att ta in.
Mycket att få kritik över.
Jag känner mig otillräcklig.
Vet inte vad jag ska göra för att det ska kännas bättre.
Så jag tränar.
Tränar både huvud och kropp.
Tränar på att ta kritik.
Tränar på att bli bättre.
Jag försöker.
Jag gör mitt bästa.
Hoppas att det räcker…

Känns som att det blir ett långt och flummigt inlägg idag.
Det var ju ett tag sen…
Några positiva reflektioner;

- Tjejklassikern är avklarad!
Jag klarade den på under 9 timmar, vilket var mitt långsiktiga mål.
Allt hade kunnat gå bättre, men jag är ändå nöjd.
VI GJORDE DET!

- De enda tentorna (två hemtentor) jag har haft i år är fixade.
På första försöket.
JAG KAN FORTFARANDE!

- Om två veckor är det dop.
MYSIGT!

- På fredag få mor och far hem sin nya familjemedlem.
JAG LÄNGTAR HEM TILL SMÅLAND!

- Till helgen åker jag till världens bästa Josefin.
LÄNGTAR SOM EN TOK!

- På lördag firar jag och M fem år tillsammans.
TIDEN GÅR FORT!

- Jag har fått träffa världens bästa Lasse.
FORTFARANDE LYCKLIG!


Over 'n Out.


"Stoppa mig, snälla stoppa mig, när jag duger"