2 oktober 2012

                                          

Det är snart 8 månader sen du lämnade oss nu.

8 månader av sorg.

8 månader av saknad.

Det kanske inte märks på utsidan längre, men sorgen finns där.

Hela tiden. 

Tårarna kanske inte rinner längre, men det gör fortfarande lika ont.

Jag tänder ett ljus för dig varje dag.

Och tänker på dig.

På alla fina minnen vi har.

På allt roligt vi har fått uppleva tillsammans.

På allt ledsamt vi har upplevt.

Jag tänker tillbaka på första gången du blev sjuk.

När du blev förlamad.

Hur hemskt det var att se dig i det tillståndet.

Och att vi trodde att det var över.

Men du återhämtade dig.

Du var glad över allt se oss när vi kom, ett par dagar efter operationen.

Hur glad du blev över att få Chicken Nuggets från McDonald's.

Hur jag inte kunde vara i rummet när veterinären kom med dig, eftersom jag inte ville se dig hasa dig fram.

Året efter operationen sprang du fritt i skogen igen.

Sen kom bakslag nummer två.

För ungefär ett år sen.

Och jag är så ledsen.

Så ledsen att jag inte var hos dig.

Att jag inte kunde göra något.

Och att du inte orkade kämpa.

Jag antar att dina krafter tog slut.

Jag minns sista gången jag var hemma, vid jul eller om det var i slutet av januari.

Och vi skulle åka tillbaka till Linköping och jag skulle säga hej då till dig.

Minns du att jag viskade till dig att du skulle lova att hålla dig vid liv till nästa gång jag skulle komma hem, bara ett par veckor senare?

Minns du hur du svarade?

Du brukade alltid ge mig en puss när vi sa hej då.

Men inte den här gången.

Den här gången såg du så sorgsen ut och bara la ner ditt huvud igen.

Utan att ge mig en puss.

Jag antar att du visst, redan då, att det var slut.

Just idag är saknaden lite större - trots att det är ett par dagar kvar.

Och just idag, just nu, när jag skirver detta rinner mina tårar.

Just idag behöver jag dig.

Jag tänker på dig som valp.

Hur mycket du älskade att bli jagad i trädgården, de där soliga dagarna under sommaren.

Helst skulle du ha cykelflaggan i munnen.

Den som var fem gånger så lång som du själv.

Hur du älskade skogen.

Hur du, varje kväll, trots att du var sjuk, skulle ha Frolic.

Hur du skuttade runt och krafsade på skafferidörren tills du fick några stycken.

Hur mycket du gillade att "klia magen".
Jag minns hur du alltid skulle sova i sängen, under täcket.
Och hur arg mamma kunde vara för att du hade tagit all plats i sängen.
Jag vill minnas dig med värme och med glädje.
Men det är inte alltid så lätt.

De mörka tankarna på dina sista månader i livet tar ibland överhand.
Jag vet nu att du gjorde vad du kunde, men ändå kan jag inte låta bli att ställa frågan: "Gjorde veterinärerna allt de kunde?" "Kunde de inte ha gjort mer?"
Jag frågar mig också varför mamma och pappa inte lät obducera dig?
Jag har försökt få ett svar på den frågan, men det slutar alltid med att mamma eller pappa blir arg på mig och säger "Du såg henne inte!".
Nej, det gjorde jag inte.
Men hade jag bara fått ett samtal på kvällen när du blev dålig igen, hade jag åkt hem.
Jag hade kört de där 25 milen, bara för din skull.
Jag hade hållit dig i tassen.
Och jag hade funnit där enda in i slutet.
Men detta samtal kom aldrig.
Jag klandrar ingen.
Min familj vet hur känslig jag är.
Men ändå.
Frågan som alltid kommer att finnas där är "Kunde de eller vi gjort något"?
Det är en fråga som alltid kommer att plåga mig.
En fråga som jag aldrig kommer att få svar på.
Men en sak är säker.

Jag kommer aldrig att glömma dig - du kommer alltid att finnas i mitt hjärta, älskade, fina, underbara Amy. 

Det kommer aldrig att finnas någon som du. 

18 september 2012

Idag bjuder jag på LWs nya, fantastiska låt.
Den är helt enkelt magisk och får en att rysa.
Första gången jag hörde den, den där kvällen i Borgholms slottsruin, första extranumret, så fastnade den.
Och sen jag hörde den live för andra gången den här sommaren, den där fantastiska, magiska kvällen i Vidingsjö, så har jag älskat den.
Lyssna på den och begrunda texten.
Detta är Lasse när han är som bäst.

Utkast till ett brev – L. Winnerbäck

Nu när du har sagt hur du tänker

Det var inte speciellt intressant

Vill jag skicka några rader från tippen

Från högkvarteret Greta Garbo

Jag hör en kräftskiva nerifrån gatan

Och silltrutar uppifrån taken

Ibland längtar jag ut i Europa

Men jag åker inte ensam igen

Har jag sagt att jag ska flytta till hösten?
Trehundra meter åt öster

Jag ska sitta på balkongen när kvällen kommer

Och spökskriva dikter åt kungen
Och jag ska öppna ett två-rumshotell

Där du kan komma och gå som du vill

Och kan jag så slänger jag bort allt

Och bara sparar en fast telefon

Ingen ska se mig gå ner mig

Jag kommer tillbaka

Här guppar ingen herrelös båt

Ett vingslag får luften och skaka

Ingen ska se mig gå ner mig

Aldrig se mig så

Människor som håller sig i tiden

Lämnar ingen dröm bara drömd

Vi har ingenting här att predika

Och vi jagas enda in i sömnen

Jag ska måla med gouache och akryl

En tavla som jag alltid har tänkt mig

Ett svar på alla tänkbara frågor

Och jag ska hänga den över din säng

Sa jag att jag har min förtröstan?

I Jesus och den Heliga Anden

Jag läser böcker som jag borde ha läst

Och jag lyssnar mest på Jimmy Rogers

Och jag skiter i att svara när det ringer

Ett långsamt sätt att bli ensam

Jag retirerar och är snart tillbaka

På gatan där jag lärde mig gå

Och ingen ska se mig gå ner mig

Jag kommer tillbaka

Här guppar ingen herrelös båt

Ett vingslag får luften och skaka

Ingen ska se mig gå ner mig

Aldrig se mig så

Och jag ska hitta dig igen längs med vägen

Innan jag har fyllt mina fyrti

Jag gör plats på min nya balkong

Om du vill odla din Hangarian hot wax

Och när jag möter ensamheten i trappen

Så ska jag klä den i byxor och skor

Jag ska ringa mina vänner igen

Och vara nykter nästan varje kväll

Och ingen ska se mig gå ner mig

Jag kommer tillbaka

Här guppar ingen herrelös båt

Ett vingslag får luften och skaka

Ingen ska se mig gå ner mig

Aldrig se mig så

Ingen ska se mig gå ner mig

Aldrig se mig så

Ingen ska se mig gå ner mig

Aldrig se mig så 

                                              Kärlek. 

28 augusti 2012

Det är någonting som händer.
Någonting är på gång.
Det känns i luften.
Är det hösten som är på gång?
Hösten...
En årstid som jag inte är jätteförtjust i.
Men det kan bli en mysig höst.
Tillsammans med min älskade och våra vänner.
Krypa upp i soffan under en filt med människor man älskar.
Det kan bli bra.
Det måste det bli.
Efter den här sommaren är jag värd det.
Och jag vet tydligare nu än någon annan gång vem som vill finnas i mitt liv och vem som bara spelar ett spel.
Vem det är värt att satsa på och vem som inte är värt det.
Och jag kan ta det.
För jag har accepterat att människor kommer och gå i ens liv.
Sen jag flyttade till Linköping för tre år sen (ja, det har verkligen gått så lång tid), har jag stiftat nya bekantskaper.
Bekantskaper som är både spännande och förvirrande.
Bekantskaper som har visat sig betyda mer än vad jag först trott att det skulle göra.
Jag har träffat människor som har fått mig att må bättre, men även människor som har svikit mig.
Människor som har kommit in i mitt liv för att sedan försvinna.
Men alla har de lämnat ett spår.
Ett spår av antingen kärlek, saknad, missbedömning och i vissa fall även hat.
Starkt ord, men man kan inte älska alla.
Jag har förändrats mycket.
Det är jag fullt medveten om.
Men jag är fortfarande Emma.
Men inte den Emma som många "lärde känna" under min uppväxt.
Utan en Emma som har växt upp och fått skinn på näsan.
Jag vågar stå upp för det jag tror på.
Jag vågar stå upp för mig själv och andra.
DET hade jag inte vågat för 5 år sen.
Jag har gjort, för mig, en stor resa.
Och jag har kommit en bra bit på väg.
Men än är resan inte slut.
Men någonting är på gång.
Det känns i luften.
Är det hösten som kommer?

Over 'n Out.


"Moments lost though time remains.
I am still proud of what we were."

28 augusti 2012

21 augusti 2012

Jag har en bekännelse att tillkännage.
Jag har fastnat.
I synthens värld.
Igen.
(Ja Pernilla, jag har återupptäckt VNV - och jag vet att du gillar dem, innerst inne ;) )

19 juli 2012

Fuck my life.
Ja, en sådan dag.
Finns inget mer att säga.
Punkt.

10 juli 2012

Härmed vill jag tillkännage något.
Något jag är jäkligt stolt, glad och lycklig över.
Jag har klarat tre år på universitetet.
Japp, tre år är nu över.
Och alla tentor och andra rester är nu klarade och 180 av 180 högskolepoäng är intjänade.
Så den 20 augusti börjar vi om.
Med nya krafter och ny erfarenhet.
Och självklart, med nya mål.
Mål som är till för att klaras av.

Om två år är jag färdigutbildad gymnasielärare från Linköpings Universitet i ämnerna Svenska och Religion.
Det kommer jag att vara stolt över.

31 maj 2012

Längesen jag skrev något nu.
Har egentligen ingenting att skylla på, så hoppar över den biten och ägnar mig istället åt vad som har hänt den senaste tiden.

Vi har varit ute och flängt en massa.
Varit hemma i Småland ett par tre gånger den senaste månaden och däremellan har det varit plugg, plugg, lite fritid och ännu mera plugg.
Jag är inne på sluttampen nu.
Sista föreläsningen idag, eller ja, en frågestund inför kommande tenta.
På måndag och på tisdag är det tenta, sen har jag sommarlov!
Så jäkla gött.
Kommer hemhem för att jobba i sommar, som vanligt.
Men innan jag kan koppla av helt, ska jag få ett par saker godkänt.
Skrev två tentor i förra veckan, som jag fortfarande väntar på svar på.
Sen har vi ett stort grupparbete som vi inte heller har fått veta betyg på ännu.
Och sen, som sagt, nästa veckas tenor.
Men det kan gå vägen.
Jag hoppas på det.
Vore så sjukt skönt att inleda sommaren utan rester och dessutom starta hösten utan omtentor.
Jag skulle vara mäkta stolt över mig själv om det gick vägen.
Håll tummarna för mig!

Vad har mer hänt?
Tjaa, jag minns inte riktigt.
Inte mer än att träningen går prima.
Jag har varit i Falun och hälsat på världens bästa Josefin.
Jag har anmält mig till KortVasan 2013, och ska därmed inleda nästa års projekt i form av TjejKlassikern.
För er som inte vet det så är Tjejklassikern följande:

- 3 mil skidor (KortVasan eller TjejVasan)
- 10 mil på cykel (TjejVättern)
- 1 kilometer simning (Vansbro Tjejsim, motströms)
- 1 mil löpning (Lidingö Tjejlopp)

Detta ska helst göras inom ett år, för att det ska bli korrekt.
Och vi ska inleda med KortVasan den 22 februari.
Kommer bli tufft, men ack så roligt.
Nu har man ju i alla fall ett mål med sin träning, vilket motiverar en ännu mer.

Hur som helst, jag borde nog ta tag i den här dagen nu.
Bege mig till campus för lite plugg och sen frågestunden.
Håll till godo.

Over 'n Out.


"Se mig, sa jag
Hör mig, sa jag
Känn mig"

16 april 2012

Nyinköpta kläder =)

Mintgrön topp från Cubus - 179 kronor.

Gul, trekvarts-ärmad topp från Cubus - 99 kronor.

Ljusa, smala jeans, även dem är från Cubus - 199 kronor.

Baksidan.

10 april 2012

Då var påskhelgen över.

Och vi är tillbaka i stan.

Känns alltid lite jobbigt att åka tillbaka hit, när man har vant sig vid att vara hemhemma.

Saknar skogen och den lugna och sköna miljön.

Saknar familjen och vännerna där hemma.

Och framförallt saknar jag Amy.

Denna helgen var lika jobbig som första helgen vi var hemhemma, precis efter att hon hade fått lämna oss.

Det är en fruktansvärd känsla att behöva känna.

Saknad.

Det gör så ont i mig när jag eller någon annan saknar något viktigt i sitt liv.

Dock vet jag att jag inte är ensam om att sakna.

Alla gör vi det.

Någongång.

Jag vet att det är hemsk att tänka såhär, men jag hoppas det kommer en ny liten hund till Broakulla inom en ganska så snar framtid.

Jag tror inte jag klarar det annars.

Men en sak är säker: det är tur att Kickan, farmors och farfars tokiga tax finns.

Var "barnvakt" åt henne i torsdags, mysigt värre.

Låg på soffan och pluggade och hon kom uppkrypandes och skulle vara med.

Sånt gillar jag.

Väldigt mycket.

Fredagen var en ganska lugn dag, pluggade lite och sen blev det visst utgång med världens bästa tjejer =)

Man mådde som man förtjänade dagen efter...

Så lördagen blev rätt lugn för min del.

Var med hos Magnus gudson för att fira honom lite.

Sen fyllde mamma år i lördags så vi firade henne med god mat och presenter.

I söndags var far och bror uppe på bilmässan i Elmia och jag och mamma var i Kosta, men det var en lika stor besvikelse som de senaste gångerna...

På kvällen var jag nere hos Jonas på "släktmiddag" och igår åkte far och jag MC och sen var det dags att bege sig hem till stan igen.

Helgen går fort när man har roligt.

Idag är det plugg som gäller.

Sista rycket.

Men det finns mycket att se fram emot nu framöver.

Vikariera några dagar i nästa vecka.

Åka till Falun och hälsa på Josefin nästa helg.

Planera färdigt Island.

Försöka träna och umgås så mycket som möjligt med älsk.

Försöka plugga och få det att bli kul igen.

Träffa vänner och åka hemhem.

Ja, våren kommer springa iväg, sommaren likaså.

Inte konstigt att man börjar känna sig gammal, när man inte hänger med längre.

Jag förstår inte vart tiden tar vägen...?

Men men, Brynäs är i alla fall i SM-final i hockey.

Första matchen spelas ikväll.

Jag ska följa den med spänning och hålla alla tummar och tår jag äger och har.

En sak till: Jag klarade helvetestentan i svenska, på fjärde försöket!

Och jag vet i tusan hur det gick till.

Men år två är numera avklarat!

Slut för idag - tack för idag.

Over 'n Out.

"Du som reser mig

Se mig, hör mig

Känn mig"

27 mars 2012

Slutspel i hockey.

BIF i semifinal.

Det här tar vi.

För guldet ska hem till Gävle i år.

"Jag kan ta skit och smärta, för jag har Brynäs i mitt hjärta.

Jag kan ta svek med mod, för jag har Brynäs i mitt blod.

Jag kan vricka en fot eller krossa en tand, men Brynäs kommer alltid i första hand."

26 mars 2012

Stiltje.

Så kan man väl beskriva bloggen just nu.

Jag har haft praktik i fyra veckor, och därför inte orkar skriva något.

Det blir lätt så.

Och särskilt när man är ute i verkligheten och jobbar.

Men nu är det tillbaka till campus.

Så nu kanske det kan finnas lite mer tid över.

Over 'n Out.

"Om vi förlorar varandra här i vimlet

Så minns att jag står bakom dig."

22 februari 2012

Igår var det min födelsedag.

Firade med att plugga.

När jag kom hem från campus hade jag ett blombud utanför dörren.

Och innanför hade jag ett paket och två kort.

Fick superfina tulpisar av mor, far och bror.

Paketet innehöll en liten Olle från nallebudet.se och var från Lotta.

Korten var från grannen hemma och från mormor.

Idag fick jag Josses kort :)

Igår kväll fick jag besök av fina vänner.

Gustav och lill-killen Viggo kom rätt tidigt och sällskapade med mig medan jag fixade mat.

Nötstek och klyftpotatis :)

Magnus kom hem med paket och röda rosor <3

Resten av mina fina kom vid utsatt tid.

Sammanfattningsvis kan man säga att jag ska göra följande:

1) Dricka vin. Fick två flaskor med rött vin, en av Gustav och Josefine och en av Lukas och Sanna.

2) Vandra. Fick ett par byxor och ett par nya Houdini handledsvärmare av Magnus.

3) Äta godis. Fick choklad av Malin och Hanna.

3) Tända ljus. Fick en superfin ljuslykta/ljusstake av underbara Elin.

4) Handla kläder. Fick presentkort på HM av Karolina.

5) Spela spel. Fick "Svarte Petter" av Peter, så jag slipper Robotspelet :P

Fikan gick åt och verkade omtyckt, så det var överlag en väldigt bra dag.

Och nu är jag ett år äldre.

Men klokare vet i tusan om jag är.

Idag har jag skrivit tenta nummer två på sex dagar.

Imorgon skriver jag den sista.

Sen ska jag unna mig någon dags ledigt.

Dock måste jag fixa en grovplanering inför VFUn som drar igång på måndag.

Har inte hunnit med det, då tentaplugget har tagit upp all min tid.

På fredag kommer mor och far.

Ska bli mysigt att ha dem här ett par dagar.

Får se vad vi hittar på.

Lite shopping blir det säkerligen.

Måste försöka hitta en klänning till sommarens bröllop.

Något enkelt, men ändå snyggt.

Men det är ju inte förrän i juni, så jag ska förhoppningsvis hitta något.

Någon som har något tips på var man kan hitta hyfsat billiga och snygga klänningar?

I lördags köpte jag faktiskt en födelsedagspresent till mig själv.

Ett par ursnygga mockaboots från Ecco, dessutom för halva priset.

Så istället för att betala 1499 kronor, gav jag 750 kronor.

Snacka om fynd!

Min nya kärlek.

Slut för idag - tack för idag.

Over 'n Out.

"Kan någon ge vad du ska ha.

Vill någon se vad du har sett.

Kan du nånsin hitta rätt

och få tillbaka det du gett."

20 februari 2012

Jag lever, om det än är på håret.

Det är mycket nu.

Jag pluggar hela dagar.

Jag skriver tentor.

Jag är på föreläsningar och seminarier.

Jag umgås.

Försöker bearbeta sorgen.

Det går sakta med säkert.

Jag tar in och bearbetar det på mitt egna sätt.

Var hemhemma förra helgen.

Det var tufft.

Jag kunde inte prata om Amy.

Och pappa är lika dan.

Jag stänger in det i mig själv.

Vill inte prata med dem där hemma om det.

Det går bara inte.

Då kommer tårarna.

Jag tror det hade varit lättare om det fanns en hund till där hemma.

Då tror jag inte att man hade upplevt det som tomt.

Pappa vill skaffa en ny hund.

Jag tror det kan vara bra, men samtidigt måste vi tillåta oss att sörja och att sakna.

Sakna Amy.

Men jag kämpar vidare.

Jag har gjort ett smycke som gör så att jag alltid kan bära med mig Amy.

Jag har framkallt några foton som jag ska rama in.

Det känns bra.

För jag vet att hon är med mig.

Hon vakar över och skyddar mig.

Jag vet det.

Skolan är ett helvete just nu.

Jag är så trött på det.

Universitetet är... Ja, jag vet inte.

Jag behöver få lite utdelning av all slit, all svett och alla tårar.

Jag behöver få godkänt på en tenta.

Det är allt jag ber om.

Jag tror min vardag skulle bli lite lättare om jag bara fick godkänt på något som jag gör.

Som stärker mitt självförtroende.

För det är verkligen kört i botten.

Jag måste kämpa vidare.

Förr eller senare ska det väl gå.

Ikväll är min sista kväll som tjugotvå-åring.

Det är bara lite ångersladdat.

Imorgon vid den här tiden är jag närmre tjugofem är tjugo, och därmed närmre trettio.

Men så är det.

Det är bara att bita i det sura äpplet och acceptera att man blir äldre, och förhoppningsvis klokare.

Tack för idag - slut för idag.

Over 'n Out.

"Du springer aldrig ifatt,

när jag väl är där.

Jag vill inte tänka framåt,

men är livrädd att fastna här."

9 februari 2012

Jag lever.

Jag kämpar.

Jag bearbetar.

6 februari 2012

Ett dygn har gått.

Ett dygn bestående av tårar.

Har inte sovit något i natt.

Har bara legat och tänkt, gråtit och stirrat ut i mörkret.

Igår var vi tvungna att ta ett beslut.

Ett beslut som man aldrig vill ta.

Igår lämnade vår älskade Amy jordelivet för ett liv i hundhimmelen.

Förhoppningsvis har veterinären rätt.

Att det var det mest humana att göra.

Men är det humant att låta en familjemedlem dö?

Jag vet inte.

Jag vet däremot att Amy hade slutat kämpa.

När hon var 6 år, alltså för nästan 7 år sedan fick hon diskbråck.

I höstas fick hon ett återfall.

Efter återfallet blev hon sämre.

Hon fick inte behålla mat eller vatten.

Hon brydde sig inte om omgivningen.

Hon fick medicin.

Blev bättre.

Och mådde bra till nu, till i lördags.

Det kom som en chock för oss alla.

Hon spydde blod och kissade blod.

Hade bleka slemhinnor.

Hon var helt apatisk hos veterinären, som fick göra vad hon ville.

Amy brydde sig inte.

Hon visste vad som väntade.

Hon var beredd på det.

Hon orkade inte kämpa längre.

Det är med stor sorg och med tårar rinnande nedför mina kinder, när jag skriver detta inlägg.

Men jag behöver göra det.

Dels för min och min familjs skull.

Dels för Amys.

Hunden sägs vara människans bästa vän.

Och jag vet att det är så.

En del anser att hundar inte förstår vad man säger.

Men tro mig, det gör dem.

Ingen människa i världen är klokare än en hund.

Ingen människa kan finnas så för en annan människa, så som en hund finns för sin människa.

De finns där.

Alltid.

I sorg.

I glädje.

Eller om du bara vill prata med någon som lyssnar.

Utan att säga något.

Jag vet att Amy har det bra nu.

Hon är utan smärta.

Hon springer i skogen och jagar och busar med andra taxar.

Hon är lycklig.

Men ändå känner jag mig så hjälplös.

Smärtan som kom när mamma ringde igår.

Att inte kunna vara där och hålla henne i tassen och ta farväl.

Att känna trycket över bröstet och paniken stiga.

Just för att man inte kan vara där.

Jag kunde inte vara där.

Mamma sa att hon somnade in lugnt och stilla.

Men tänk om hon var rädd?!

Tänk om hon hade kunnat bli bra igen?

Tänk om veterinären hade fel?

Tänk om.

Jag vet att jag inte ska tänka så, men tänk om jag hade kunnat göra något annorlunda?

Vi har gett Amy ett bra liv.

Kanske det bästa.

Men ändå tänker man att man skulle gjort saker annorlunda.

Umgåtts mer med henne.

Gått ut med henne mer.

Gosat mer med henne.

Men nu är det för sent.

Hon finns inte mer och kommer inte tillbaka mer.

Men minnena kommer alltid finnas kvar.

Jag minns dagen vi var och hämtade henne.

8 veckor gammal.

Liten och så söt.

Hon var alltid söt.

Hon älskade att leka med cykelflaggan och vara i skogen.

Skogen.

Det ska bli hennes sista viloplats.

Vi ska ha en ceremoni för henne.

I skogen.

Jag ska göra en gravsten till henne.

Skriva något vackert.

Köpa blommor och tända ett ljus.

Och minnas.

Vi ska göra en plats som vi kan åka till när saknaden blir för stor.

En vacker plats.

Värdig en tax.

Jag har fått många sms i denna sorgens stund.

Från folk som kände och inte kände henne.

Sms innehållande ord som jag uppskattar mer än någonsin.

Jag vet bara inte hur jag ska svara eller vad jag ska säga.

Jag känner mig bara tom.

Tom på ord.

Tom på handlingar.

Men jag hoppas att alla vet att jag uppskattar att ni finns där.

Och att jag hör av mig när det gör mindre ont.

När jag har smält och tagit in detta.

Och jag hoppas att alla minns Amy som den stjärna hon var.

En mer fantastisk tax får man leta efter.

Även om hon var egen och hade en stor egen vilja.

Men det är så jag vill att alla ska minnas henne.

Jag tog mig till skolan idag.

Satt på föreläsningen.

Antecknade.

Sa inte så mycket.

Men en kille i min klass, som var min Nollan 2010 frågade mig igår vad som hade hänt.

Han visste hur jag kände.

Han vet hur jag känner.

Han köpte en bulle till mig.

Men jag kunde inte äta den.

Mat smakar inte.

Men jag försöker.

Jag gör mitt bästa.

Jag bearbetar chocken.

Jag jobbar med att ta in det.

Jag lever.

Och livet går vidare.

Jag vet det.

Och jag vet att jag får låta sorgarbetet ta tid.

Det är okej att vara ledsen.

Och det kommer en dag då det gör mindre ont.

Men det kommer aldrig att sluta göra ont.

Vi har förlorat en familjemedlem.

En person.

En person som stod oss nära och betydde allt för oss.

Vi har förlorat vår bebis.

Det är aldrig kul att behöva ta sådana här beslut.

Men ibland måste man.

För deras skull.

Vila i frid, älskade Amy.

Vi saknar dig och kommer alltid att göra.

Vi kommer att minnas dig med glädje, för det var det du skänkte oss.

Glädje.

Älskad - Saknad.

"Som två raggiga björnar är du och jag min vän,

när vi kryper in i vårt ide och drömmer om sommaren.

Glömmer människors buller och stora dystra hus,

och drömmer om tysta skogar och sommarnattens ljus."

5 februari 2012

En mörk dag.

Vila i frid älskade vän.

4 februari 2012

Då var det helg igen.

Har tillbringat veckan i Tandådalen, Sälen tillsammans med min man.

Vi har haft det hur bra som helst.

Skönt med semester och mysigt att vara ensamma.

Vädret var okej, lite blandat dock.

I söndags när vi kom upp var det uppehåll, minus 6-7 grader och perfekt underlag.

Fick superbra skidor dessutom.

I måndags var det liknade väder som på söndagen.

Tisdagen låg dimman tätt nere i dalen, men när vi åkte upp på toppen möttes vi at strålande sol och klarblå himmel.

Det hade snöat under natten, så det var puder i backen.

Nice!

Sjukt kallt bara, men det gör inte så mycket när solen skiner.

På onsdagen var det ännu kallare, det snöade och det blåste.

Så då var det inte så kul att åka, men vi gjorde det ändå.

Totalt sett var veckan underbar.

Vi behövde det verkligen.

På tisdagen var vi dessutom ute och åt på restaurang uppe på Hundfjällets topp.

Åkte dit med en skotersläde, vilket var något utöver det vanliga.

Fin restaurang med god mat, gott vin och bra service.

Fint som snus det.

Igår var det skola hela dagen och idag har jag enbart städat och har inga större planer för resten av dagen.

Mest ta det lugnt och vila mina ömmande ben och fötter.

Bjuder på några bilder från vår härliga skidvecka =)

Over 'n Out.

"Se dig om.

Det är här du bor.

Där hänger jackan.

Där står dina skor.

Vilka öden förde skorna hit?

Nu är liten stor.

Nu är himlen vit."

23 januari 2012

Då var det dags att börja termin nummer sex på LiU.

Jisses vad tiden går fort.

Men det kommer bli en termin med mycket slit, svett och tårar.

Lite blod också kanske.

I helgen skrev jag min tredje tenta på sex dagar.

Efter den visste man att man levde.

Tufft som rackan att ha så mycket att göra.

Så igår tog jag en rejäl sovmorgon och ägnade inte en sekund åt plugg.

Istället bakade jag, planerade lite Sälen och var ute och gick.

Mysigt.

Denna veckan är det ganska så lugnt.

Ska till skolan idag, men bara mellan 10 och 15.

"Ledig" tisdag, onsdag och torsdag.

Går fredag, mellan 10 och 15 tror jag.

Men det här med terminsstart.

Det krävs ganska mycket av dig som student.

Du ska kolla så att det finns schema och litteraturlista.

Du ska veta vad du har för kurskod (det finns måååånga att välja mellan).

Du ska beställa alla böcker.

Du ska lämna studieförsäkran till CSN.

Du ska SÖKA CSN och få ett okej för att du ska få studiebidrag och lån.

Och du ska registrera dig på programmet och kurserna du ska läsa.

Och detta INNAN du får några pengar av vårt kära CSN.

Att det är så man ska behöva göra för att kunna få ett jobb i framtiden.

Att behöva livnära sig på CSN.

Dessutom höjer de sällan bidragsdelen.

Den del de får tillbaka mest på sen när vi, högutbildade människor får ett jobb och börjar betala skatt.

Men så funkar det tydligen inte.

Nej, istället höjer de lån delen, så att vi som har lån blir ännu mer skuldsatta.

Aja, det är väl sådant vi inte ska för stå oss på.

Nu ska jag klä på mig och ta en promenad till campus i det underbara vintervädret.

Over 'n Out.

"Det bor en clown i mina skratt.

O en fakir i varje natt.

Det bor en vän i mina lugn.

Det finns en sliten myt i allt.

Det finns en vind som blåser kallt,

som blåser eld i värmeugn.

Men varför vindar blåser kallt.

Det finns frågor överallt.

Du behöver inga svar.

Men följer med när tanken far."

En lite smårolig bild såhär på morgonkvisten.

21 januari 2012

Dags att slakta den sista av de tre tentorna jag har haft den här veckan.

Sen tar jag helg.

Håll tummarna för mig!

Over 'n Out.

17 januari 2012

Det är mycket just nu.

Plugg och tentor.

Kursstart och möten.

Saknar någon som håller om mig.

Som förstår mig.

Någon som pressar mig.

Någon som kämpar för mig.

Men snart är det semester med älsk.

Längtar.

Jag återkommer när allt har lugnat ner sig.

Over 'n Out.

"När jag somnar står en ängel vid min dörr, precis som förr

och gör att allting ordnar sig

och den blir tryggheten för mig."

8 januari 2012

Så.

Söndag eftermiddag, på gränsen till kväll.

Dagen, och så även helgen, har passerat i ett rasande tempo utan att vi har behövt göra så himla mycket.

I fredags överraskade Magnus mig med en natt på Söderköpings brunn.

Mysigt värre!

Vi åkte till Söderköping, gick en sväng (läs: vaggade/stapplade/haltade), tittade på utsikten, var kulturella i form av att titta på ett par gamla, fina kyrkor, tittade på ett par slussar längs med kanalen och sedan begav vi oss till brunnen.

Ett gammalt anrikt ställe, som kändes väldigt fint.

Nästan lite för fint för vår smak.

Väl där checkade vi in, gick upp på rummet (som för övrigt hade väldigt fin utsikt mot ån) och sen var det dags för punkt nummer två på vad vi skulle hitta på (första var vandringen uppför berget för att titta på utsikten):

Konditor-buffé.

Det hade dukats upp massa godsaker, t.ex. Scones, Våfflor, Tårtor, Kakor, Praliner och mycket annat.

När vi var mätta och glada gick vi upp till rummet för att vila en stund, innan det var dags för höjdpunkten:

SPA/RELAX.

Bubbelpool, bastu och avslappning.

Grymt skönt.

Blev även ett par dopp i "kallvatten"-tunnan (den var inte så kall om man jämför med badet i sjön på nyårsafton...).

Efter ett par timmar i badet var det dags att göra sig i ordning för en tre-rätters middag.

Champagne och laxmousse-snitt när vi kom, förrätt bistående av rökt ankbröst, huvudrätt i form av kalvmedaljonger, potatiskaka och en underbart god gräddsås.

Efterrätten blev en äppeltarte (paj) med vaniljglass.

Sjukt gott och jisses vad mätt jag var!

Men det var det värt.

Efter några timmars ätande drog vi oss tillbaka för lite mys... Lämnar resten av kvällen öppen för tolkningar ;P

I lördags tog vi sovmorgon och åt en lång och riktigt god frukost innan vi checkade ut och åkte hemåt igen.

Igår kväll hände det inte mycket.

Ingenting alls faktiskt.

Tog det bara lugnt och såg på TV och gosade.

Idag har vi tittat på skidor och varit på lägenhetsvisningar.

Måste medge att det är väldigt roligt att gå på visningar, även om man kanske inte vill flytta, utan mest för att man är nyfiken.

Just nu lagas det mat... Eller ja, potatisen kokar, jag ska göra sås och så ska jag värma en kålpuddning.

Bara god mat den här helgen ;)

Kort och gott kan man sammanfatta den här helgen som en helg där jag och Magnus bara har ägnat oss åt varandra och njutit av varandras sällskap.

Att gå hand i hand vart man än går och bara kramas och mysa är helt underbart och jag är minst lika kär nu som för drygt tre år sedan, när vi blev ett par.

Då var det slut för idag - tack för idag.

Over 'n Out.

"Ta min hand, jag följer dig, vi ska åt samma håll."

5 januari 2012

Har kommit hem till Linköping igen.

Tågen gick som de skulle och jag tog mig hem.

Trots bultande fot.

Har även hunnit med att packa upp och så har jag läst ut boken jag fick av Magnus i julklapp.

En riktig nagelbitare.

Som den bokmal jag är, har jag svårt att lägga ifrån mig böcker.

Särskilt böcker som är spännande.

Förlorad ängel var definitivt spännande.

Rekommenderar den stark!

Dock bör man har läst Becca Fitzpatricks första bok Fallen ängelinnan man läser den här.

Båda böckerna är sjukt bra.

Slut för idag - tack för idag.

Over 'n Out.

"Du, min vän i livet.

Ser hur kvällen brinner upp.

En enda sak är givet.

Vi är två hjärtan.

I samma kropp."

4 januari 2012 del II

Pratade just med min fine.

Han har visst en överraskning på gång på fredag.

Undra vad?! =)

Over 'n Out.

4 januari 2012

Ibland blir jag rädd för mig själv och min egen klantighet.

Igår var en sådan dag.

Jag skulle gå ner i källaren hemma hos mamma och pappa och precis när jag ska gå ned för det sista trappsteget snavar jag, snubblar på pappas skor som står precis nedanför trappan och hux flux ligger jag på golvet med bultande fot.

Inte kul någonstans.

Jag hoppas för allt i världen att ingeting är brutet.

Har dock inte varit på akuten och kollat upp det ännu.

Hoppas att det ger med sig av sig självt.

Även om jag knappt kan gå.

Jag ger det ett par tre dagar i alla fall.

Problemet är att jag har brutit två tår på samma fot för ett X antal år sedan, så det finns en risk att någonting är brutet... igen.

Just nu är det soffa, TV, bok och högläge som gäller.

Man blir dock rastlös väldigt fort...

Ett annat problem är att skolan börjar på måndag.

Men förhoppningsvis ordnar det sig.

Håll tummarna för mig.

Saknar Magnus också.

Men imorgon åker jag hem till Linköping igen.

Ska bli rätt så skönt, även om jag kommer sakna familjen.

Hoppas bara det går några tåg...

Slut för idag - tack för idag.

Over 'n Out.

"Du vet hur allt ska bli nu, allt är sagt, luften är ren.

Allting blir precis som man förväntar sig.

Du är ett glashus, och jag är en sten.

Men det är du som försöker se igenom mig."

3 januari 2012

Mörkret ligger tätt utanför och regnet öser ner.

Suck.

Jag som vill ha snö!

Det känns som att det inte blir någon i år...

Hur som helst.

Idag har de pluggats, pluggats och pluggats lite till.

Har gjort en sammanfattning av massa årtal i den kristna kyrkans historia.

Rätt intressant, men vilken tid det tar!

Jisses.

Men nu är det gjort.

Är glad att jag har fått lite gjort idag också.

Det går framåt.

Hoppas bara tentan går bra.

Blir en tuff vecka.

Tre tentor.

På sex dagar.

Måndagen den sextonde januari.

Onsdagen den artonde januari.

Lördagen den tjugoförsta januari.

Men sen hoppas jag att det kan bli lite lugnt.

Åtminstone för ett tag.

En vecka eller så.

Det är allt jag önskar mig.

Försöker planera in en skidresa också.

Men det är ingen som vill följa med oss.

Är vi så hemska?!

Men det blir nog en kortvecka torsdag till söndag.

Vecka fem till Sälen.

Har aldrig varit i Sälen och ändå har jag åkt skidor sen nittiofyra.

Så jag ser framemot att åka dit.

Även om det bara blir älsklingen och jag.

Känns som att vi kan behöva det.

Vi har aldrig varit på semester själva.

Så det kan bli mysigt.

Riktigt mysigt =)

Bara det kommer lite mer snö.

Är fortfarande hemhemma i Småland.

Åker hem på torsdag.

Ska bli rätt skönt att komma hem igen.

Saknar Magnus...

Bara ligga och gosa i soffan med massa tända ljus och se en film.

Saknar...

Borde nog greja lite till nu.

Blev ett litet inlägg i alla fall.

Ta hand om er.

En sak till bara:

Älskade Lasse kommer till Borgholm i sommar <3

Over 'n Out.

"Du ser andra halvan av solen när den sjunker i väst.

Jag sitter ensam här och undrar var vi hamnar härnäst.

Med dig på andra sidan jorden får jag tid till ingenting.

Medan natten fäller blå, kalla skuggor häromkring.

Vi skulle klara vad som helst, vi skulle aldrig säga nej.

Och vad du anförtror åt mig, ska jag anförtro åt dig."

1 januari 2012

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Vandrade + tältade i minusgrader, paddlade i skärgården, var på julmarknad i Göteborg, läste Bibeln...

2. Höll du några av dina nyårslöften?
Hade inget nyårslöfte.

3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, Gustav och Josefine, Veronica och Dennis plus några bekanta.

4. Dog någon som stod dig nära?
Ja, grannen hemma hos mamma och pappa som alltid har funnits där.

5.Vilka länder besökte du?
Var i Frankrike och åkte skidor i Alperna.

6. Är det något du saknat år 2011 som du vill ha år 2012?

En ring? Nej, men skämt å sido, mer tid med min älskade sambo.

7. Vilket datum från år 2011 kommer du alltid att minnas?
Oj, jag vet inte riktigt. Det hände ju inget direkt stort för min del förra året så...

8. Vad var din största framgång 2011?
Sommarjobbet.

9. Största misstaget?
Pass.

10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
Ja, förkylningar, stukade fötter och en hjärnskakning.

11. Bästa köpet?
Min MacBook Air <3

12. Vad spenderade du mest pengar på?
Kurslitteratur, kläder, fika...

13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
Mina underbara vänner och givetvis, Magnus.

14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2011?
E-types version av Snö, Wiehes version av Calling my name, The Ark - Breaking up with God

15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Tror det är nog ungefär 50/50.

16. Vad önskar du att du gjort mer?
Pluggade, tränade, umgåtts med vänner...

17. Vad önskar du att du gjort mindre?
Misslyckats i skolan, försöka lösa problem när man ska sova...

18. Hur tillbringade du julen?
Var hemhemma hos mamma, pappa, bror och vovven.

19. Blev du kär i år?
Lika kär som för tre år sen <3

20. Favoritprogram på TV?
Grey's Anatomy.

21. Bästa boken du läste i år?
Har läst alldeles för många böcker det gångna året... Men två favoriter är helt klart Cirkeln och Fallen ängel.

22. Största musikaliska upptäckten?
The Ark, Mikael Wiehe.

24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?
Ett våffelgärn.

25. Något du önskade dig men inte fick?
Inte vad jag minns...

26. Vad gjorde du på din födelsedag 2011?
Var hemma och åt en god middag av mitt hjärta.

27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Att året inte gick så fort...?

28. Hur skulle du beskriva din stil år 2011?
Rockig/elegant?

29. Vad fick dig att må bra?
Vänner, träning, musik och Magnus

30. Vilken kändis var du mest sugen på?
Som alltid, Johnny Depp.

31. Vem saknade du?
Vännerna hemhemma.

32. De bästa nya människorna du träffade?
Oj, måste nog säga alla fina, underbara, fantastiska Nollan och Faddrar under Nolle-P.